Poems I wish I had written, part one

INGENTING
Edith Södergran

Var lugn, mitt barn, det finnes ingenting,
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
Någonstädes långt borta i fjärran land
finnes en blåare himmel och en mur med rosor
eller en palm och en ljummare vind -
och det är allt.
Det finnes icke något mera än snön på granarnas gren.
Det finnes ingenting att kyssa med varma läppar,
och alla läppar bli med tiden svala.
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
och att leva förgäves är mindre än att dö.
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida
och ingenting är äckligare än död för egen hand.
Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom
och trånga år av längtan
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.

(NOTHING

Be calm, my child, there is nothing,
And everything is how you see: the forest, the smoke the race of the rails.
Somewhere far away in a foreign land
The sky is bluer and a wall with roses
Or a palm tree or a tepid breeze –
And that is all
There is no more snow on the branches of the spruce
There is nothing to kiss with lips so warm
And all lips will in time grow cold
But you say, my child, your heart is powerful,
And to live for nothing is less than dying.
What wanted you with death? Too feel the disgust spread by his robe
And nothing is worse than death by ones own hand.
We shall love the long hours of life filled of disease
And cramped years of longing
So as the short moments when the desert’s in bloom)