Pages

May 19, 2010

Vänner på hyllor


Som barn är det enkelt att svara på frågan om vem du är. En hel introduktion till någons liv som ett ifyllande av mina vänner bok; favoritfärg, favoritdjur, favoritdjur och favoritlek.

Allt eftersom tiden flyter förbi blir vi inte vara fysiskt större, utan även mentalt. Förhoppningsvis blir det mentala spelfältet tusenfalt större än det fysiska. Så vad händer när frågorna byts ut mot sociala indikationer av status och framgång? De flyttas till hur tiden används och i vilkas sällskap, vad jobbar du med, är du med någon, Åh?, vad ska ni göra på semestern? Allt paketerat behändigt och lättförståeligt. Precis som sidor i en vänbok i spretig nyfunnen handstil.

Lika bräcklig kan vår identitet och individualism vara, helt enkelt för att frågorna ställs och vi ställer dem själva. Som de sociala varelser vi är lär vi oss snabbt hur man svarar på dem för att kunna hitta andra samtalsämnen, nu när vi är identifierade.

Men det finns ett annat sätt. För att underlätta resonemanget, låt oss föreställa oss ett hem med inbjudna gäster. Ett trevligt hem, ett sådant vi känner igen som efterbilden eller slutsekvenserna i Simon och Thomas. Lite extravagant smakfullt. Människorna i samma stil, trendigt eleganta. Som en evig inredningsdetalj, ibland ditplacerad med flit för att den ger en distinkt känsla av intellekt. En passande image för ett hem som följer strömmen och läser tidningens kultursidor som ett måste inte och av genuint intresse. Sedan, den andra varianten, där den är ett nödvändigt ting i samma anda som att kläder genererar garderober. Bokhyllan.

Påkalla igen minnet av vänboken, hur du innan du skrev dina svar läste vad de andra hade skrivit, på samma vis som du hindrar dina ord om du fått svaret ”vi har precis flyttat isär” när du på ett flyktigt vis frågat om familjeförhållanden och inte ger ditt inövade tal om kärlekens oövervinnerliga kraft. Redan när du fattade pennan för att markera häst visste du hur du skulle bli sedd av de som varit före dig. Inte alltid så att hästar var ditt favoritdjur, men du orkade inte riktigt förklara att du egentligen föredrog grisar.

Så, bokhyllan, ståendes i allas vardagsrum med uppradade ryggar. Vissa lästa, men precis som tystnad också är svar på en fråga säger de olästa titlarna också något om innehavaren. En levande identitet, ett bibliotek av saker som har tänkts och passerat. Är det pocketböcker eller läderbundna klassiker? Är det kokböcker eller Nationalencyklopedins alla band? Kanske hittar du, när du drar ut ett par av dem lite vid sand som den egentliga souveniren från en lat semester långt härifrån.
Har du några idoler? Blädder, blädder i vänboken, vilka idoler hade du, vilka kända namn kunde du med gott samvete säga att du delade din beundran för?

I det där hemmet så är inte allt valt med precision. Elementen borde kanske ha bytts ut för några år sedan, fönstret på långväggen kunde gott ha varit lite mer till höger, det skulle se så mycket bättre ut. Visserligen går det att justera till en viss gräns, större gardiner för att dölja elementen, soffan placerad lite snett för att få plats. Men böckerna – de är valda. Som skivorna där i skänken bredvid. De flesta är gamla nu, som de vänner som bjudits in till hemmet. Alla laddar väl ner sin musik nu för tiden. I goda vänners lag skrattas det en del åt minnen från den där sandsemestern och musiken som hördes då. Samma ljud om och om igen på radion.
Själva poängen är att det är lätt att identifiera, på samma vis som vi på en enkelt vis önskar identifiera dem omkring oss, med de enkla frågorna, med de enkla svaren. Böckerna passar inte in. Du kanske inte fick en gris, men du har i alla fall möjlighet att välja vilka böcker som ska stå i din bokhylla. Eller? Månne tar det längre tid att hitta en bok och ställa den rakt och i någon slags ordning beblandad med de andra än det gör att hitta en låt i otaliga versioner på YouTube, men är det egentligen någon skillnad i tillämpningen? ”Du bara måste höra den här!”, ”Du bara måste läsa den här!”. Hur många böcker äger du som du bara måste läsa på någon annans rekommendation, som du fått i present för den passar dig så väl? Det måste väl vännerna som besöker hemmet veta, de vet ju allt om dig, vad du jobbar med, vem du är med och Åh?, vad ni ska göra på semestern.

Att äga samma saker i olika exemplar skapar en känsla av samhörighet, en ytlig sådan. Du har likadan Billybokhylla som jag har, vi måste ha så mycket gemensamt! Nämen titta, samma reproducerade bild av Munchs Skriet. Vi delar säkert vedermödor och livssyn, annars skulle du haft en gul orkidé medan jag har en rosa.

Jag föreslår helt sonika att vi gör så här när vi är i ett hem eller har ett hem och placerar potentiella vänner där tillsammans med oss själva att vi tar fram en illa sliten idé om en vänbok och börjar från början. Men inifrån, som när vi var barn och ställer samma frågor och väntar på längre svar, stående framför bokhyllan. Ta fram en i taget, vänd och vrid. ”Har du läst den, varifrån kommer den, varför står den här, där alla kan se den och inte nedpackad i en kartong?”. Som när din vän klädd i sval elegans håller upp Svindlande höjder och du ler åt andra minnen än de boken i sig håller. Låt orden snubbla förbi vem som satt i receptionen förra tisdagen och ge er hän i en virvlande fantasi om längtan och saknad. Om ni måste blanda in verkligheten så gör det med finess, känn igen dem genom gestalter ni läst om. Vi använder fraserna redan nu. Moment 22, att vara fast i en mardröm av Kafka, kvinnosyn som förordet till Giftas. Böckerna är skapade med samma mänsklighet som vi lever, så istället för att kyligt gå förbi dem på väg till den sneda soffan, stanna och fråga.

Inte sagt att du måste pressa dig igenom Krig och fred innan nästa middagsbjudning, men ge dig själv en chans att inte bläddra tillbaka och se vilka idoler du borde ha utan inspirera med din entusiasm över den nyupptäckta värld. Hur du än vänder och vrider på det så blir det din värld. Där filmen levs i samma takt oavsett vem som ser den, så är boken, hur generisk hyllan den står på än är en individuell upplevelse i en individuell takt. Och vad skulle vi prata om ifall alla tyckte likadant och tänkte på samma sak?

Vilket var det andra sättet, om man inte alls önskade fråga? Jo, se till att ha läst allt som finns i den där bokhyllan, studera sedan vederbörandes exemplar noga så vet du nog vad denna tycker om det mesta. En helt annan sorts vänskapsböcker

2 comments:

Anonymous said...

No clue what this means...

Anonymous said...

No clue what this means...

Post a Comment